Information om Tangiska Kejsardömet

Tanga & det Tangiska Kejsardömet

Geografi: Kontinenten Tanga ligger nordost om Encilien. Större delen av Tanga utgörs av vidsträckta stäppland, uppodlad vetemark och bördiga flodbäddar. Längs Tangfloden ligger de viktigaste städerna i hela Tangiska Kejsardömet. Huvudstaden Argonest, Mossta, Ka-Iv, Lativa och Helsin ligger alla längsmed floden som är en pulserande livsåder. Från sin källa i Urbergen till dess utlopp i Ishavet så skänker den liv åt det tangiska folket. Urbergen är en serie med enorma bergstoppar som sträcker sig upp genom molnen och som länge varit sätet för det Tangiska Kejsardömet. I väster flankeras Tanga av det vidsträcka Ishavet, i sydväst möter Tanga kontinenten Encilia, i söder ligger Evighetens Öken och en ogenomtränglig bergsmassa kallad Stormbergen. I norr ligger den Svarta Skogen och längst i öst finns Eldsfloden som separerar Tanga från Kipoki-folket.

Huvudstaden Argonest ligger vid Urbergens fot och är den största staden i Tangiska Kejsardömet. Argonest omges till söder och öster av Urbergen och i norr av Tangier-floden, till väst breder sig bördig mark ut. Staden växer hela tiden, både uppåt i form av högre och högre byggnader, uppåt längs bergens sluttningar och innåt i form av att de gruvor som inte längre används görs om till bostäder. Längst upp på Urbergen sägs det att det finns flera tempel dedikerade till Storm.

Historia: Det Tangiska Kejsardömet grundades för över 1800 år sedan när Den Förste Kejsaren (kallad Kahil i senare krönikor) enade alla Tangiska Stammar under ett rike. Det sägs att Kahil grundade det styresätt som genomsyrar hela Kejsardömet i form av den eviga Kejsartiteln där man aldrig bär ett namn, bara sin titel. Under vissa regimer har Kejsardömet expanderat, den Pan-Tangiska tanken som grund till att man har lagt många andra tangiska kulturer och folkslag under sig. Tanga och Kejsardömet är dock till stora delar bebott av Korhanerna, de folkslag som en gång utgjorde de stamsamhällen som genomsyrade stora delar av kontinenten. I och med Kejsardömets grundades så lades även grunderna för de centrum för lärande och kunskap som efter de kvinnliga Akai Demai kom att kallas Akademierna. Samtidigt som de gavs större rättigheter och fick mer tillgångar av Kejsaren blev de naturliga knutpunkter för lärda kvinnor och nyfikna män från hela den Tangiska kontinenten. Magiker och lärda blev så en av grundpelarna som hjälpte det Tangiska Kejsardömet att härska över Tanga.

Styre: Kejsardöme. Den sittande Kejsaren väljer sin efterträdare och om denne skulle dö plötsligt så är det de två Rådgivarna som väljer en efterträdare. Varje Kejsare avsäger sig sitt namn som ett symboliskt sätt att visa att denne individ lever för ämbetet, inte sina personliga lustar eller känslor. Varje Kejsare sen Den Fjärde rådgivs av två Rådgivare, en Akai Demai och en Riddare som tillsammans har rätten att annullera en av Kejsarens order om det hotar rikets säkerhet.

Styrelsesättet varierar däremot på lägre nivå. Kejsare har en representant i form av Väktaren, en av kejsardömet utsedd att övervaka att staden betalar sin skatt till Kejsardömet, att en stadsvakt tränas och uppehåller ordningen samt att staden är lojal. I många städer finns dock ett styrande råd av "Äldste" som styr över vissa lokala lagar, bestämmer över hur skatterna skall betalas och tas in samt vilka som får handla i staden. De Äldste's styre är vanligast utefter Talamuth-stäpperna öster om Ur-bergen.

I de västra delarna av kejsardömet styr oftast "Stadsråd", sammanslutningar av dels handelsmän och dels familjeöverhuvuden. I de västra städerna tillhör nästan alla en av flera storfamiljer (man kan ansöka om tillhörighet, man måste alltså inte födas in i dem) och deras överhuvuden är alltid äldre män som deltagit i strid eller krig. Handelsmännen är sammanslutna i Handelshus ledda av så kallade Handelsfurstar. Tillsammans utgör dessa Stadsråden som leds av Stadsväktaren.

Längst i öster styrs städerna av "Järnherrar", inflytelserika krigsherrar som leder varje stads armé. Detta styrelsesätt är diktatoriskt och järnhårt, men detta beror mycket på hotet från de Kipoki som återfinns på andra sidan Eldsfloden.

Det är också viktigt att skilja på Kejsardömet och Imperiet. Det Tangiska Kejsardömet är det enskilda rike som styrs av Kejsaren och som direkt underkastar sig deras lagar och styrelsesätt. Alla boende in Kejsardömet är tangiska medborgare och har vissa rättigheter och skyldigheter. Alla medborgare har rätt att beskyddas av Stormens Söner (prästerskapet), har rätt att jobba i städerna eller som bonde, har rätt att utmana andra på duell och har rätt att söka inträde i Akademierna. Medborgare måste också betala ett tionde till Stormens Söner, träna för stadsvakten om de blir kommenderade samt aldrig beskydda en brottsling.

De vasallstater i väster som agerar buffert mot Svärdsunionen är en del av Imperiet, precis som hundratals stammar i bergsmassivet Stormbergen och åtminstone en Khidisk stam som svurit trohet till Imperiet. Vasallstaterna har vissa privilegier och skyldigheter, men de rör sig mer om själva landet eller stammen. Privilegierna är rätten att handla inom Imperiet och Kejsardömet utan straffskatter, möjlighet att köpa vapen och viss kunskap från Kejsardömet, vid krig kan de få stöd från de Kejserliga trupperna. Skyldigheterna inkluderar en viss skatt, att hälften av nationen eller stammens krigare ska finnas tillgängliga om Imperiet eller Kejsardömet blir anfallet samt att dela med sig av den information de besitter och ge fri passage åt alla tangiska medborgare.

Kultur: Genomgående för nästan hela det Tangiska Kejsardömet och de få andra stater som finns runtomkring är en otrolig respekt. Man respekterar styret, kunskap, dueller och varandra. Att ljuga ses som både ovärdigt och respektlöst och leder ofta till att man blir utfryst ur samhället.

Det finns dock enorma skillnader i levnadsstandard inom Kejsardömet. Det finns många fattiga som i städerna sköter skitjobb som att städa gatorna, bära bort avföringstunnor, arbeta som bärare. Ute på landet är de fattiga oftast utan land, så de arbetar för lite mat och en sovplats i stallet hos bönderna, eller som tiggare längs vägarna. Många fattiga säljer några år av sitt liv till Akademierna som driver många av de magiska undren i städerna och får därmed råd att leva ett tag. Den stora medelklass som finns i städerna i form av gillen, akademiker, magiker och krigare är på landet ersatt av enorma mängder bönder. Dessa bönder äger sina egna hem och marken runtomkring, men har ofta inga större möjligheter att förändra sin situation. Många bönder skickar sin äldsta son eller dotter till städerna för att söka inträde i en Akademi eller arbeta under någon krigare, något som anses vara den enda vägen för ynglingarna att bli något annat än bönder. Däremot ska man förstå att en bonde är en fri man som gör vad den önskar med sin mark.

I städerna tjänar magin en stor roll. Akademierna förser staden och dess invånare med många av de "fördelar" som det Tangiska Kejsardömet är så känt för. Magikerna ser till att städerna är fyllda av ljus varje natt, att skräp och avföring försvinner utan att förorena floderna, reparerar slitna föremål, märker egendomar, sköter budbärandet och hundratals andra småsaker. Stadsbor blir sällan förvånade över att gycklare trollar fram föremål ur någons näsa eller målar upp vackra illusioner då många magiker extraknäcker just som gycklare och barder. Varje akademi har ett hundratal magiker där de flesta är adepter. Mot att de får lära sig grunderna inom magi svär de sig i minst tio år till en Akademi och en stad. Där sköter de grundläggande arbete som att tända stadens ljus om kvällarna, reparerar föremål eller markerar byggnader eller dyrare egendomar med ägarens märke. Akademierna sköter också de "källor" som bidrar alla magiska under med energi - oftast fylls dessa på med fokuserade ritualer från Adepterna, men de största tillskotten kommer från straffår från brottslingar eller fattiga som säljer sina år.

På landet är man mycket mer ovan med magi och de flesta känner enbart till Prästernas böner om skydd från Storm och hans vrede och den enstaka gycklaren som där drar till sig mer uppmärksamhet med att måla upp illusioner eller få någons näsa att lysa.

Akademierna påverkar också kulturen i form av att mycket teknologi utvecklas där, många teorier om världen läggs fram under Konklaverna och kunskap värderas högt. Många stadsbor går på de föreläsningar som Akademierna håller i och i flera städer erbjuder Akademierna barnen att lära sig läsa och skriva utan kostnad. Akademikerna anser att om barn har dessa grunder för kunskap med sig ut i livet ökar chanserna för att de kommer att upptäcka ny kunskap och föra denna med sig tillbaka till Akademierna, något som stärker dem i flera generationer.

Sin största påverkan för den vanliga medborgaren har dock Akademierna i sin roll i rättssystemet. För det första är domarna akademiker som studerat lag och rätt och svurit att alltid utdela domar utan känsla och endast med förnuft, för det andra kan svåra fall finna sanningen genom magiska ritualer. Akademierna är alltså även domstolar, men de står även för bestraffningen. I ett Kejsardöme där magi spelar en så stor roll måste man ständigt förnya sina kraftkällor, kraft som lagras i stora kristaller som sen Adepterna kan dra energi från. Denna kraft får man från medborgare som brutit mot lagen. Det finns bara ett straff i det Tangiska Kejsardömet och det varierar i styrka beroende på brottets allvar. Akademierna drar ut din livskraft. För en stöld kanske de tar ett år av ditt liv, för ett mord tar de kanske 20 år och för landsförräderi tar de all din livskraft. Denna livskraft överförs till deras kristaller som lagrar denna energi som sedan används som kraftkällor för massvis med teknologi och magi.

Handelsmännen har en fruktansvärt varierande ställning inom samhället. I väst där det finns många stater att handla med och tillgång både till floder och Ishavet, är de en del av styret i många städer. Ju längre österut man kommer, desto mindre status har handelsmän och i Järnherrarnas domäner är de underkastade sina härskare och får bara idka handel som för viktiga varor till Järnherrarna, alla varor som inte anses vara nödvändiga (som tyger, kryddor eller liknande) är förbjudna handelsvaror att föra in.

Religion: I det Tangiska Kejsardömet så dyrkar man inte direkt sin gud, man blidkar denne. Storm är den huvudsaklige guden och hans vrede tar sin form i isstormar, piskande vindar som inte släpper på veckor, ökentornados och blixtnedslag som ödelägger städer. Storm är en vredgad Gud, en hatisk gud som vill förinta allt som inte underkastar sig. I det Tangiska Kejsardömet är det "Stormens Söner" som blidkar Storm åt hela folket. Alla måste betala ett tionde till prästerskapet som använder detta till att offra djur, rökelse och mycket annat till Storm. Då Storm är blidkad så har det Tangiska Kejsardömet lyckats bibehålla bördig åkermark och slätter där de kan driva sina djur. Innan blidkandet så regnade skördar bort, betesdjur förbrändes till aska och bönder försvann i stormarna.

Den "andra sidan" av den tangiska religionen är Andedyrkan - man söker kontakt med utomvärldsliga andar som skänker visdom, ledning och ibland mäktiga gåvor till de som har kraften att låta dessa andar "rida dem", så kallade Riddare.

För den gemene medborgaren spelar inte religionen en så stor roll. Alla är medvetna om vad som har hänt när man slutar betala sitt tionde, man drabbas av blixtnedslag eller ännu värre. Rädsla är den känsla som främst driver folk att betala sin skatt till prästerskapet och Storm verkar vara nöjd med detta. I stort spelar prästerskapet inte någon annan roll heller inom samhället, något som sakta men säkert har gett dem lite av en stigma och färre och färre söker sig till Stormens Söner för att bli präster.

Andarna däremot anses visserligen inte vara religiösa på samma sätt som Storm är, utan är mer vardagliga. En man kan åkalla svära med Amons namn när han är arg på någon eller liknande. Andarna frågas om råd vid allt från vardagliga funderingar till allvarliga och livsavgörande frågor. I byarna finns många Riddare som under heliga dagar, helger eller festligheter dansar och låter en Ande rida denne - ofta är dessa rituella ritter väldigt vilda där folk festar, dansar och sjunger samtidigt som folk söker Anden eller Andarnas rådgivning i olika fall eller frågor.

Raser & Monster: Då det Tangiska Kejsardömet är vidsträckt och inte har en fanatisk prästkår som jagar monster finns det många varelser och demonliknande väsen i Tanga. Tillsammans med det faktum att många Akademier studerar andra världar och att det finns magiker som blivit eremiter på grund av vad de har släppt lös i världen så är Tanga fullt av konstiga ting, varelser skapade i laboratorier eller frammanade från andra världar. I bergsmassivet Stormbergen sägs det finnas flera barbariska raser som vare sig är Khider eller Kohiler, men som få faktiskt har sett eller mött.

Längst bort i öster finns ödlefolken, de så kallade Kipoki och handelsmännen i väst bedriver handel med de Throllur som bebor Isöarna till öster om Tanga och norr om Encilia. I de stora mörka skogarna som breder ut sig över stora delar av norra Tanga gömmer sig en uråldrig ondska vars rötter funnit vägen in i Tangien, rötter som blickar söderut mot de tusentals människor och törstar efter hämnd.

Det absolut farligaste är dock den Svarta Pesten som en gång blommade upp och förde Kejsardömet till sina knän. Denna magiska pest skapar Zaratai, vedervärdiga Vandöda monster som söker att döda allt levande de kommer över. Än idag hedrar man den Sjätte Kejsaren som gav sitt liv för att stoppa Pesten och Lotho är en helgad gravplats där en gång en hel stad stod.

Just nu: I väster har Kejsardömet erbjudit många mindre stadsstater och länder sitt beskydd mot Unionens våldsamma framfart. Många länder har tagit emot detta beskydd och blivit vasallstater i det Tangiska Imperiet. I nuläget är det en mycket fördelaktig situation då tusentals Kejserliga soldater ställs till deras förfogande som försvarare, ingenjörer & arbetare lånas ut för att befästa områden och både material och vapen säljs billigt. I framtiden kanske detta vasallskap ger fler nackdelar, men för tillfället stärker det båda sidorna.

I öster har man funnit oroligheter på andra sidan Eldsfloden. De Kipoki som i många år har hållit sig borta från den artificiella gränsen har nu återigen börjat pröva dess styrka. Eldsfloden är en 200 meter bred klyfta på cirka 30 meters djup som löper cirka 150 km mellan isslätterna i norr och vulkanen Satorn. Satorn får utbrott ganska regelbundet tre gånger om året och lavan leds norrut tills den fryser till. Där hackas den upp och används som byggnadsmaterial för de hundratals fort som följer Eldsfloden på Kejsardömets sida. Varje fort är skyddat i sydost av en gemensam, 150 km lång vallgrav fylld med lättantändligt material dränkt i olja. Detta otroliga byggnadsverk är det sista försvaret mot Kipoki-folket och deras fanatiska anfall. Numera har alla forten förstärkts med hundratals bågskyttar med specialla långbågar som kan skjuta över hela Eldsfloden, detta för att stoppa eventuella anfall.

En historia om Möten

Det var inte ett av de hemliga mötena, de hemliga mötena kände alla till. Detta var helt enkelt inte ett möte, det fanns inte, och oavsett hur saker och ting skulle ordna sig skulle det aldrig ha funnits. Alla kring det runda bordet var maskerade men de var ändå väl medvetna om vilka det var de pratade med. De skulle däremot aldrig erkänna den kunskapen för varandra, så spelet med masker var kanske ändå befogat.

Jag känner att jag måste förklara vad det var för sorts masker de bar så ni inte tror att det var fåniga maskeradmasker, sådana där med fjädrar och paljetter som bara täcker en liten del av ansiktet. Nej, männen kring bordet skulle lika gärna kunna ha säckar över huvudet, vilket för övrigt är precis vad redare Liasin tänkte om Handelsfurst Teniks mask.

Spänningen var ansträngd och alla väntade på att de två sista deltagarna skulle anlända. Plötsligt slås den tunga trädörren upp och in stegar en medellång man med bestämda kliv. De som satt nära nog för att urskilja mannens ögon under masken såg hur de blixtrade till när han noterade att det fanns två tomma stolar, mittemot varandra, vid bordet. Det var precis som vid de andra mötena som inte hade varit. Han tog dock raskt sin plats och väntade tålmodigt på sin främsta motståndare och medkonspiratör. Denne anlände endast minuter senare och tog med uppenbart nöje sin plats vid bordet, den enda plats som fanns kvar.

De två männen var de som styrde Ki respektive Ev, och tillsammans, i samarbete eller motarbetandes varandra, styrde de den sammanväxta staden Ki-Ev, vid Tangaflodens mynning. Det var överhuvudet för familjen Sogi, Handelsfurst Herin Sogi, som styrde Ki, och överhuvudet i familjen Rask, Handelsfurst Egim Rask, som styrde Ev. Dessa två män var de som anordnande de största av de hemliga mötena, då alla handelsavtal egentligen slöts och avgörande kompromisser arbetades fram. Det här icke-mötet var dock av en annan karaktär. Högförräderi diskuteras nämligen inte, det är sånt som inte sker. Icke-händelser som varken är sanna eller falska, utan bara under evig utredning och undran.

– ”Så är vi då fulltaliga.” Det var Herin Sogi, i egenskap av att vara den som anlänt sist, som ceremoniellt öppnade mötet. Mötet var annars helt fritt från den omständliga ceremoniel som kännetecknade Rådsmötena, men frasen var också det enda spåret av den något mindre utförliga etiketten under de hemliga mötena. I egenskap av sin position fick nu Sogi ordet, ingen vågade ju avbryta honom, och om han förde sig rätt kunde han nu hålla en slags ordförandepost under mötets gång.
– ”Vad har vår kontakt att meddela från våra… medarbetare i Svärdsunionen?” Frågan var inte riktad till någon speciell men bakom maskerna vände sig alla ögon mot redare Liasin.
– ”Tyvärr har vårt erbjudande förkastats, de säger sig redan ha den information vi erbjudit om gränsländerna. Och de har kommit med nya krav…”
Ett ljudlöst sus gick genom församlingen, en rysning längs en kollektiv ryggrad.
– ”Vilka är?”
Liasin var uppenbarligen tvungen att samla sig innan han lade fram kraven.
– ”De vill ha en magiker från akademin. En, en Ärkemagiker.”
Tystnaden som följde var motsvarigheten till ett ljudligt, upprört larmande i vilken annan miljö som helst. Rask var först att samla sig när han såg sin chans att ta över kontrollen över mötet.
– ”Det är ett problem, men problem är till för att lösas. Det kan ju tänkas att en magiker försvinner. Jag kan i varje fall tänka mig flera stycken som skulle kunna försvinna. Vilket skick ska denne magiker vara i vid leverans?”
Liasins röst var grötig och han svarade med en ton av misstro.
– ”Han ska kunna tala, sa de. Bara: ’Han ska kunna tala.’”
– ”Se där, då är det ju inga problem. Han behöver varken ben, armar eller ögon för att kunna tala och tillsammans med en munkavle ska väl det kunna hindra honom från att fly.” Rasks ton skulle kunna skrämma slag på vem som helst. ”Självklart finns det folk som gör sådant, det är bara en fråga om pris. I ljuset av hur mycket vi förlorar varje dag som extraskatterna och tullarna ligger kvar är det ett ringa pris, tro mig.”

Vissa var mer chockade än andra, Sogi minst av allt, näst efter Rask, medan redare Mano var för chockad för att hålla tyst.
– ”Det är en ärkemagiker vi talar om, inte en simpel adept! Det skulle aldrig gå, det har aldrig hänt!”
– ”Det är mycket som aldrig har hänt, det här mötet tillexempel.”
Vad Rask menade var uppenbart för alla kring bordet men Mano framhärdade.
– ”Nej, det går inte, vi kan inte!”
– ”Vad föreslår du att vi ska göra? Skicka hem barbarerna igen? Säga ’Tack, men nej tack’, sätta dem på ett skepp och förvänta oss att de ska åka? Ska vi förtvina under alla dessa avgifter tills det inte sker någon handel alls utmed Tangafloden?”
– ”Nej vi kan ta dem tillfånga, överlämna dem till Kejsaren, säga att vi lurade hit dem!”
Vid det här laget var det uppenbart för alla kring borde att redare Mano svamlade.
– ”Kanske kan vår kontaktman förklara varför vi inte kan göra detta?”
Rask vände sig till Liasin som harklade sig och tog till orda.
– ”Det är en präst och en Svärdsbroder. Den tredje har en mantel med en färg som intorkat blod…”
Bakom masken tittade Liasin menande på de andra kring bordet. Flera nickade instämmande, de hade alla hört historierna om Svärdskyrkans ”Röda dolkar”. De var världens bästa lönnmördare och deras förmåga att dyka upp var som helst och sedan försvinna utan ett spår gjorde att rykten om övernaturliga krafter cirkulerade. Med en uppskattande nick vände sig Rask till Mano igen.
– ”Hur hade du tänkt dig att vi skulle ta dem tillfånga om vi inte kan få tag i en Ärkemagiker, en ärkemagiker som tror att han är säker i sitt eget land? Svärdsfanatikerna må vara barbarer men är det någonting de förstår sig på är det krig och förstörelse, och de lär vara på sin vakt, tro mig. Nej, det här är problematiskt men inte på något sätt omöjligt och för övrigt har vi redan gått för långt för att vända tillbaka. Vi behöver Svärdsunionens stöd för att lösgöra oss från imperiet. Fastän det blir svårt att försnilla en ärkemagiker utan att de inser vad som hänt, är det just det vi måste göra! Vad jag menar är, vem skulle kunna försvinna spårlöst, ’som om han gick upp i rök’, om inte en ärkemagiker?”

Resten av mötet gick utan att Mano talade igen. Man diskuterade vem som skulle ta hand om de nödvändiga förberedelserna och hur de skulle finansieras. Frågor restes om det inte skulle bli svårare att få akademien att stanna i staden om en ärkemagiker skulle försvinna. Rask svarade på sitt egenartade sätt att allt som behövdes var att rätt magiker försvann och att denne inte lämnade några spår efter sig. Till slut röstade man med klar majoritet igenom förslaget och sist valde man en tid och plats för nästa möte. Alla reste sig upp och gick utan så mycket som en nick.

Som av en händelse blev Rask och Sogi sist kvar. De möttes vid dörren och under det ögonblick då Rask med en nick lät Sogi först stiga genom dörren, växlade de två några kryptiska ord.
– ”Mano?”
– ”Dåliga skaldjur?”
– ”Jag tar hand om det.”

Tangisk Religion & Historia

TANGISK RELIGION & HISTORIA

Tangisk religion kan fördelas på två större strömningar som kan härledas till Kejsardömets kulturella grunder. Innan Kejsaren enade kejsardömet var alla stammarna runt de Tangiska slätterna fördelade antingen hos kvinnor eller hos män. Kvinnorna överlämnade sina unga pojkar till männen när de var ungefär 5 år och den enda gången de möttes var under Midvintra, den långa rit där män och kvinnor genomförde samlag inte som något sexuellt utan något religiöst och rituellt. När Kejsaren enade de olika stammarna var han en Oreias, en förkastad. Han sökte trygghet hos en stam kvinnor som inte kunde låta honom svälta till döds. Han erbjöd sig som gentjänst att träna kvinnorna i vapenföring så att de kunde försvara sig mot de räder många av de manliga stammarna genomförde samt de ting som vandrade om nätterna. Denna träning tog lång tid och och flera kvinnor kände att deras känslor tog överhanden. Kejsaren sökte sig till dessa kvinnor och utbildades, trots gamla tabuer, i magins mysterier. Under en lång tid hade kvinnorna fått lära sig att män som lär sig magi blir galna och livsfarliga – att en man en gång nästan utplånade världen på grund av magins konster. Det visade sig att legenderna var osanna och allteftersom Kejsaren lärde sig mer så blev han också mäktigare. Han slöt sina kvinnliga läromästare till sig och antog ledarskapet över stammen. Med deras magi och hans vapenträning kunde inte de andra stammarna stå emot honom – men han vann över de flesta inte genom vapenföring utan genom diplomati och övertalning. Han påvisade de kunskaper som kvinnorna besatte och behovet av starka män att försvara dem. Enade var de större än stammarna en gång hade varit splittrade.

När Kejsaren hade enat stammarna ledde han dem mot de varelser och ting som härskade i mörkret och fördrev dem till Svartskogen i norr. Innan Nattkriget hade Kejsaren samlat tusentals krigare, samordnat ledarskap och etablerat strategier, något som hade tagit lång tid och krävt stora resurser. När armén begav sig lämnades dessa strukturer kvar och få bybor såg poängen i att återvända till sina hembyar utan började arbeta utifrån denna plats istället. Vid Kejsarens återkomst deklarerade han att platsen skulle vara sätet för Tangien, ordagrant ”Segrande”, ty det var där de samlades.

Kvinnorna, som kallas Akai Demia (De Visa Rösterna) än idag och rådgiver den sittande Kejsaren, grundade de magiska studiecirklar som kom att bli dagens Akademier – de skolor där unga män och kvinnor tränas i magins alla mysterier. Det var också kvinnorna som från början dyrkade Storm, både som en påminnelse om vad som händer om männen lärde sig magi och av rädsla för döden.

Männen var stolta krigare som kallde sig själva för Andarnas Söner, såg sig själva som utvalda av de andeväsen som var mer i kontakt med världen. Det var de som från början dyrkade Andarna och de som förde Andetron till det Tangiska Kejsardömet. Högre andar har namn, lägre kallas kollektivt för Olha (tjän-ande – ledde till ordet tjänare och tjänande). De som behärskar förmågan att låta dessa Olha besätta dem kallas för Riddare – av ”De som blivo Riddare (ridna).

Idag rådgivs den sittande Trettonde Kejsaren av en Akademia och en Riddare, dessa två har rätt att ”avkräva” Kejsaren dennes order, det vill säga annullera den utifall den hotar Tangiens säkerhet. Denna tradition skapades av Fjärde Kejsaren som i ett av sina få tillfällen av klarhet insåg att han förlorade greppet om verkligheten och därmed bjöd sina rådgivare att grunda hans styre i verkligheten, inte hans sinnesförvirring. Traditionen med rådgivare härstammar däremot från Kejsaren (alla andra Kejsare benämns med vilken plats de har i ordningen utom den förste).

Regler och information

Här kommer jag att posta de regler som gäller för spel i kampanjen "Tangisk Intrig"

Raser: Bara människor.

Klasser: I Tangien kan man spela följande klasser:

• Fighter (krigare)
  
• Rogue (tjuv, spion)
  
• Warlock (magiker)
  
• Binder (magiker som låter andar besätta en)
  
• Bard (semi-magiker som hjälper gruppen med sång)
• Swashbuckler (heroisk krigare)
  
• Gardist (SAMURAI två-vapens kejserlig krigare)
  
• Scout (offensiv rörlig tjuv/krigare)
  
• Lönnmördare (NINJA)
  
• Hexblade (krigare som förbannar andra och specialiserar på offensiv magi)
  
• Duskblade (krigare som lägger besvärjelser genom sitt vapen)
  
• Stormcaller ("präst" inom Stormens Söner)

Tangien i korthet: Lite tidig renässans - Tangiska Kejsardömet är 2000 år gammalt och ruttnar inifrån. Handelsstäderna i väst konspirerar mot Kejsaren, Kipoki-folket söker vägar över Eldsfloden i öst och de Khidiska barbarerna i söder har passerat Stormbergen. I norr har en urgammal ondska korrumperat de sista väktarna och de blickar söderut mot nya marker. Magin genomsyrar hela samhället där man teleporterar mellan städer, åker flygande vagnar, vägarna lyses upp av magi. Men magin kräver också uppehåll. I Tangien sitter man inte år i fängelse, de tar åren av dig för att fylla på de magiska källorna.

Regelvarianter:

1. Hero Points - varje karaktär har 5 Hero Points per level som de kan använda för att överleva svåra skador, få bättre D20 slag eller använda fler förmågor på en dag. För mer information: LÄNK


2. Wounds and Vitality - varje karaktär har Vitality som representerar deras förmåga att undvika svåra skador, "roll with the punch" eller bara bita ihop som riktiga hjältar. Wounds är svåra (riktiga) skador och om man får slut på Wounds dör man. Man har alltså inte HP. Mer info: LÄNK

3. Armor as Damage Reduction - Rustning ger dels Armor Class men också Damage Reduction. Man blir alltså lite "lättare" att träffa men svårare att skada. Mer info: LÄNK

4. Sorcerous Talent - en feat alla Tangier kan ta som ger karaktären tillgång till en "minor Ritual" alternativt en Eldricht Blast 1gg/dag. Öppnar upp för "Draconic Feats" om man inte är en Warlock.